praktikertjnst_1

Fjällbyn

Semesterby: Ramundberget, Tännäs sn.

 

Beskrivning
Väster om Ramundberget ligger praktikertjänst stugby Fjällbyn som utgörs av drygt 12 byggnader. Utgångspunkten för utformningen var fäboden och den förindustriella nordsvenska gårdstypen med kringbyggt tun. Lägenheterna har sovrum, sovloft, kök och badrum med bastu. Genom att använda två hustyper som spegelvänts och disponerats olika ger bebyggelsen en varierande och småskalig känsla. Proportioner och utryck är hämtade ur lokal byggnadstradition och smälter in i den fjällnära naturen. Husen har en stående grov panel som grålaserats och torvtak. Vassare färgsättning av snickerier i blått, rött, gult och grönt ger ett välkommet avbrott från ett äldre och diskret uttryck.

Motivering

Fjällbyn är ett bra exempel på hur turismen format och fortsätter forma västra Härjedalens bebyggelse. Praktikertjänst stugby var en stor inspirationskälla till Designprogrammet för Härjedalens kommun. Genom programmet tillkom riktlinjer för ny- och ombyggnationer i området. En fysisk planering med ’designkoder’ som man hoppas ska ge en långsiktig ekonomisk utveckling inom turismnäringen. Helhetsintrycket antas vara mer avgörande vid val av resmål, särskilt i områden där natur och kulturmiljöer är basattraktioner. Semesterbyns syfte och utryck har alltså fått en vida spridning.

Historik/bakgrund
Praktikertjänst och arkitekten Hans Murman ville bygga en anläggning som smälte in i omgivningens natur- och kulturlandskap. Målet var en känsla av dämpad exploatering, variation och småskalighet. Praktikertjänst ville ha en mer ’genuin än flashig’ och ’fjällnära’ anläggning. Fasadutryck, inbördes gruppering och orientering var vikiga i detta syfte. Stugbyn byggdes 1982 och blir semesterhem för praktikertjänst anställda, den utökades i en andra etapp 1989.

Källor

Strömberg, Per, Upplevelseindustrins turistmiljöer. Visuella berättarstrategier i svenska turistanläggningar 1985- 2005, Uppsala 2007.

Ulf Alexandersson, Designprogram för västra Härjedalen, Härjedalens kommun, Sveg 1993.