1890-talet

SNICKARGLÄDJE - Sågverksindustrin blomstrade under 1800-talets sista år. Byggandet var fortfarande hantverksmässigt men träförädlingen blev alltmer industrialiserad. Formerna påverkades av vad maskinerna kunde göra. Det blev trendigt med olika sorters panel och figursågade detaljer.

Grund

Husen fick en hög sockel av huggen natursten. Källare under hela eller delar av byggnaden var vanligt. Torpargrund förekom också som grundläggning.

 

Stomme

Även om liggande timmer fortfarande användes, så var stående timmer - resvirke vanligt som stommaterial. Timmerstockar motsvarande en våningshöjd, ställdes tätt intill varandra och fogades samman med dymlingar. Dessa stående timmerstockar infogades upp- och nertill i ett ringvarv av liggande timmer.

 

Fasad

Träfasad av hyvlad och spontad, omväxlande stående och liggande panel, indelad i fält genom lister var vanligt under den här tiden. Verandor, fönsteromfattningar och gavlar försågs ofta med figursågad dekor – snickarglädje. Liggande stockpanel eller revetering förekom också som fasadmaterial. Träfasader målades med oljefärg, ofta med mörka och ljusa nyanser av samma kulör. Vanligt var en trefärgsättning med ljus fasad, mörkare foder och ändå mörkare bågar. Kombinationer av gult och brunt, eller grått och grönt förekom.

 

Tak

Taken var ofta branta och uppbrutna av takkupor, vilket gav taket komplicerade vinklar. Takfoten var långt utdragen. Materialet var ofta falsad plåt, men även spån, skiffer och tegel förekom som takmaterial, framförallt till enklare takformer. Grönt och rött var vanligt som kulör på plåttak.

 

Ytterdörr

Ytterdörren bestod av pardörrar. Vanligt var att dörrbladen var indelade i tre speglar med profilerade lister. Översta spegeln kunde vara glasad. Dörrbladen var tunna och kompletterades ofta med innerdörrar. Dörrarna målades i mörka kulörer som brunt, grönt och rött.

 

Fönster

Höga korspostfönster utan spröjs med höga fönsterlufter nedtill och lägre upptill, alternativ T-postfönster med en liggande båge upptill, var vanligt. Samtidigt användes en äldre typ av tvåluftsfönster med tre rutor i varje båge. Karm och båge målades ofta i olika kulörer. Vanligt var brunt, rött eller grönt.